Senare ”högtider” eller firanden har ramlat in från USA. I början av 1900-talet kom Mors dag, något senare var det dags för far att få en dag. I en text på Nordiska museets hemsida står:
Fars dag kom till Sverige 1931. 1949 bildades en nordisk kommitté av köpmän med syfte att verka för sedens spridning, vilket antyder handelns ekonomiska värdering av högtider.
Denna "värdering av högtider” har, som alla vet, fortsatt. Vi har fått halloween, en historia som inte har med vår alla helgons dag att göra trots att de ligger nära varandra tidsmässigt. Godis- och partyfrossarhelgen med ursprung i Skottland och Irland, kom till oss via USA. En annan ny ”sed” är alla hjärtans dag som också har anglosaxiskt (samt sydeuropeiskt) ursprung och som likaså i modern tid nått oss via USA.
Det tycks inte vara någon hejd på svenskars anpasslighet inför amerikanska ”högtider” som innebär att ge ut stora eller något mindre pengar. Pressen blir ofta svår för föräldrar, särskilt vid halloween som snabbt rotat sig. Men äldre trippar efter ofattbart bra och övertar en annan kulturs benägenhet att följa "handelns ekonomiska värdering av högtider". Inför alla hjärtans dag skänker folk varandra gelé- och chokladhjärtan på ett nästan tvångsmässigt sätt.
Med risk för att låta som en kärv tråkmåns vill jag påminna om att vanlig människokärlek skänker sin omgivning blommor och choklad vilken j-a dag som helst. Eller är generös med de mindre dyrbara (i just penninghänseende) vackra orden.
Vad denna ”helg” ytterligare skänkt i sin kärleksiver är språkförändringar – återkom i morgon!
