Från att förr i världen ha varit ett bland andra ”normala” evenemang har den nått elefantiasisstorlek. Personligen hyser jag inget intresse för denna s k tävling. Däremot kan man undra hur det kommer sig att den här typen av sega och utdragna program får så många tittare. Och att många andra medier hakar på och gör allt ännu större.
Det är ytterligare ett exempel på (se gårdagens undringar) att massorna drivs åt ett håll, nej, de går självmant. Det tvångsmässiga och otäcka är svårt att ringa in. T ex har följande upprepat sig genom åren: Någon frågar vad jag tycker om låtarna, jag svarar att jag inte tittar. I de flesta fall kommer en rekylreplik: Åjo, det är klart att du tittar, erkänn!
Vad säger en sån kommentar? Antagligen att man är så avvikande att man måste pulvriseras. Man önskar att det krävdes mer för att reta folk.
