Hans krönika handlade om dylika små fraser men likt alla andra med gedigen grammatisk bakgrundskunskap är han lite mer nyanserad än undertecknad. Men man vandrar ej allena. Härom morgonen ringde en herre med samma åsikter om modern skit till det publika radioprogrammet Ring P1. (Vi är förmodligen de sista entusiasterna!)
”Varför”, undrade han, ”tackar programledaren på slutet dem som ringde in, när det räcker att säga ringde?” Äntligen någon med känsla för feeling.
Ringa in? Det är ju sånt man gör på tipspromenader och hälsodeklarationer: ringar in rätt alternativ. Man kan även ringa in problem om man har några. Ringa in med hjälp av en telefon, det är ett in för mycket. Det märks däremot i folksjälen att den liksom trängtar efter den typen av partiklar, den ena bengare än den andra.
En journalist i trångmål sa i en intervju (där han var den utfrågade!) att han inte hade för avsikt att ”prata upp sig”. Det betyder inte vad man skulle kunna tro: att han skulle värma upp rösten, eller nåt sånt. Nej, det betyder ”tala till sin egen fördel” eller kanske helt enkelt det banala svenska verbet ”skryta”.
Ja, vad vet en annan, enkla människa? Kanske förstår alla radiolyssnare, tv-tittare och läsare i Sverige det där språket? Själv måste jag googla, slå upp, gissa, fråga andra.
De som angående såna här språknedbrytningstendenser säger ”huvudsaken är att man förstår” vore kul att möta upp, ringa in och klippa till.
