Latin är inget jag kan, endast några få sentenser. Av dem lyder en: ”Navigare necesse est” som betyder ”det är nödvändigt att segla”. Den latinska ordföljden är en annan och ordagrant står: ”segla nödvändigt är”. Infinitiven ”navigare” har ändelsen ”-are” som är ganska eller mycket ovanlig, längre än hit går inte mina latinkunskaper. Här ett till exempel: ”Laborare est orare”. Det betyder ”att arbeta är att be” (vad 17 som nu menas med det).
I alla fall försökte jag vara rolig genom att sätta en latinsk ändelse på ett svenskt verb som inte ens finns! Man får tänka sig att det existerade och infinitiven var ”att sexuala”. Då kunde man säga saker som ”sexualar inte en del artister lite väl mycket?” och mena det jag skrev i förrförra (och förra) inlägget. Där avsågs att de beter sig lite konstigt eftersom de under sången också ser ut som om de deltar i annan slags, intimare, verksamhet.
Jahapp. Och då skulle den nämnda rubriken ”Navigare necesse est – liksom sexualare, vad det verkar” betyda något i stil med: Det är nödvändigt att segla, liksom även bete sig överdrivet fjompigt när man sjunger, som det verkar”.
Just det – en sån sak går inte att förstå. Man ska anstränga sig för att vara mycket tydlig om man nu skriver för sådana massor av läsare som denna blogg har. Och den (Sbråk) har ju egentligen som syfte att uppmuntra människor till att använda ett så gemensamt och så korrekt språk som möjligt. Men är det någon som hör ens bön? ”Laborare est orare”, s a s.
PS Jäklar! Igår utlovades en förklaring för Gislaved. Den får anstå. Till morgondagen
