Övriga säger sitt vanliga: ”äsch, bry dig inte så förbannat, du kan ändå inget göra”. Nej, det är sant. Jag återkommer då och då till pojken i sagan som skulle få prinsessan om han uppfyllde ett villkor hennes pappa kungen satt upp: tömma den närbelägna sjön med hjälp av en sil.
Men man kan åtminstone vara ett vittne som beskriver en värld där ett kooperativt försäkringsbolag inte skulle kunna skriva en rubrik som:
Spargap mellan män och kvinnor sätts tidigt
Låt oss ”titta på det”, som man säger (med en nutidsklyscha). Först studsar man av ”spargap”, en ovanlig sammansättning (läs gärna gårdagens utfall om dylika). Pojken öser med sin sil och så gör även jag: ”gap” finns visserligen på svenska, men det brukar vanligen betyda ”käften” på människor eller djur. Det senare heter ”mouth” på engelska.
Vad gäller spargapet har man i Sverige använt ”klyfta”, som i ”klyftan mellan fattiga och rika”. Där använder engelskan sitt ”gap” och därför säger vi numera ”gap” i alla lägen. I och för sig skulle ”sparklyfta” låta knäppt också, men spargapet vinner nog i konstighet.
Det är inte färdigt än. Vadå ”sätts”, för övrigt? ”Gapet sätts”? Är det svenska? Man måste nog formulera om till något i stil med ”Klyftan mellan mäns och kvinnors sparande uppstår tidigt”. Eller något annat svenskt eftersom det försäkringsbolaget skriver om gäller Sverige.
Jag öser, jag öser.
