Det får vara som det vill med akademin, man orkar inte hålla på och tänka än hit, än dit. Men faktum är att den (VARNING!) seriöst behandlade konsten nästan gått och gömt sig.
Det som får stämpeln ”kulturellt” ses idag och ofta som vilken kommersiell produkt som helst. Det är lätt att bli allt kallsinnigare av de senaste decenniernas kleggiga ”kulturprogram” på tv. (Obs! Åsikter som uttrycks är skribentens egna, som det står i en tidning jag läser ibland.)
Hur var det med hånandet av snobbiga ”kulturmänniskor”? Vem är snobb nu? Eller vill vara? De program jag tänker på beter sig kring begreppet ”kultur” på sätt man hade skämts ihjäl för förr. Man kan få se och höra människor som ansetts platsa i landets "kulturelit" nästan falla i gråt om de svarar fel på en fråga i dessa genanta program. Utan att det är på skämt!
En ny, konstig konsensus kring hur ”bildning” ser ut verkar ha växt fram, en bildningskanon, om man så vill. Det medför ett slags tipspromenadkomplex och drabbar i dag många (som viruset), förstår man av folks kommentarer när de känner att de "missat" något "kulturellt".
Nej, bästa läsare: jag trodde det här ämnet var uttömt, men det behövs en sammanfattning till! Håll ut! Eller, för all del, håll avstånd!
