Med avstamp i SAOB som ofta ger en vink om ords etymologi tänker jag nu freestyla (uttalas friistajla och finns inte egentligen, men betyder för min del att jag improviserar utan direkt kunskap). Man inser av avledningarna -falt, -fald och -faldig att det handlar det om ungefär detsamma som ”gånger”. Sjufalt är något gånger sju, mångfald är något ”gånger mycket”.
En av mina (flerfaldiga) käpphästar är att det inte heter (t ex) ”femdubbelt”. Eftersom ”dubbel” betyder ”två” skulle man ju mena ”tio”! Här är det rättare att säga ”femfalt”.
SAOB går inte in på själva ”falt”-delen, men ger först betydelsen för ordet mångfaldig: " (+) viken flera gånger, flerdubbel.” Därefter ges ett exempel ur en bok om åderlåtning från 1642: ”Sedhan skal man läggia Ingeferan på itt mångfaldigt Lijnlakan.” (Sedan ska man lägga ingefäran på ett linlakan som vikts flera gånger)
En desillusionerad språknörd misstänker att intresset för att stoppa in ingefära i vikta lakan i dag är större än att fundera över vad ”-faldig” betyder. Notera gärna att här inte har förekommit ett enda skämt om ”enfald”.
PS Korset framför SAOB-exemplet innebär att just den betydelsen av ordet är ålderdomlig. Samtidigt används den äldre formen "viken" av dagens "vikt".
