onsdag 22 september 2021

Mer om bloggarens vanmakt inför ledband och språkbruk

Man skulle kunna tro att det vore enklare att viljelöst hänga med i allt nytt som tränger sig på. Eller i alla fall avstå från att protestera. Ingen förväntar sig ändå något av en överårig, sådana är osynliga och ganska så oförargliga. Dessutom blir de också talade till med samma tonfall man använder till barn. Som om de var nära att gå sönder!

Denna slimmade värld kräver dock ork, det innebär svårigheter med såväl språk som tankeinnehåll. En institution som ändrats till att passa dagens tillrättalagda medier är pangschis-favoriten (radio) Ring P1. I det programmet uppmanades förr Sveriges radiolyssnare att ringa in och säga sin mening om vad som helst. Naturligtvis skulle ton och ämnen hållas rumsrena, men detta var underförstått hos de flesta medborgare på den tiden.

Något har kvaddat förtroendet mellan radion och lyssnaren. Nu heter det att man ska ”diskutera” och ”debattera” med programledarna. Det här går inte att ringa in med få ord, men nog har jag känslan av att lyssnarna tydligare tas i örat beträffande sina åsikter och styrs in på den rätta vägen. Men jag kan ha fel, förstås.

Men feluppfattat är inte följande: Den reporter (Sbråk 19 sept) som sa att hon ”tappade det” har även ”en personlig beef som går tio år tillbaka”. Står det i en stor svensk tidning. Vad för slags biff det gäller förklaras inte, men senare i artikeln hänvisas till ”beefen” ytterligare en gång.