Där brukade fröken Mona Ek bli förälskad i kontorschefen Sven Ask. Men lite senare, på 70-talet – och som JAG minns det – ändrades tönterier från förr och folk blev något mer mänskliga. Men, som en generationskamrat uttryckte saken, 40-talisterna (och de några år yngre) kom liksom att leva i en paus.
Nu är gamla tider tillbaka, den här gången är kvinnorna de utbildade. ”Det börjar få effekter i samhället nu att fler kvinnor är högutbildade. Det är klart att de flesta fortfarande vill ha en man som har en högre lön och högre utbildning. Men det går inte”, säger sociologiprofessorn.
Om s k högutbildade gifter sig med varann är väl inget att förvånas över. Under studietiden finns ju många tillfällen att träffas (jag mår nästan illa av att skriva självklarheter) för dessa. Men inte känner jag någon (och jag rör mig i olika ”klasser”, som journalisten och professorn kallar det) som uttalat de statusönskningar artikeln skriver om.
Däremot känner jag x antal kvinnor och y antal män som lidit av att den önskat tilltänkta inte gillat dem tillräckligt. Hur kan en tidning beskriva något jag aldrig noterat? Det ska påpekas att könsmässiga sammanhang är något jag verkligen noterat i min dag.
Eller är helt enkelt Mona Ek och Sven Asp tillbaka? Med den skillnaden att Mona nu är kontorschefen? Är det världen som är galen eller undertecknad?
