Man hör från medier att det är brist på halvledare. Det verkar inte vara så gott om helledare heller. Nej, ingen fara, jag förstår: skämtet är förstås redan gammalt. Å andra sidan verkar det vara gott om mellanchefer. Som också ofta är ett skämt.
Hänvisar åter till de senaste inläggen, de som handlat om att kvinnor i dag är så väldigt utbildade och önskar sig ännu mer utbildade män som statusobjekt.
”Det är inte skamfullt för en kvinna att tjäna mindre än en man, men det är skamfullt för en man att tjäna mindre än en kvinna. Våra relationer är inte givna av naturen, att kvinnor skulle vara underordnade och männen överordnade. Men vi reagerar ändå emotionellt”, säger den sociologiprofessor som uttalat sig.
”Vi reagerar emotionellt”? Vilka vi? ”Du och dina löss?”, som vi sa på min gata när nån använde detta pretentiösa ”vi”. Många reagerar nog inte på det viset. Sånt här slarvigt pladder – vilken människosyn"! – får större spridning än det borde. I värsta fall kan det leda till självuppfyllande profetior när någon som själv anser sig tillhöra de ”utbildade” uttrycker sig så.
”Vi reagerar emotionellt”? Vilka vi? ”Du och dina löss?”, som vi sa på min gata när nån använde detta pretentiösa ”vi”. Många reagerar nog inte på det viset. Sånt här slarvigt pladder – vilken människosyn"! – får större spridning än det borde. I värsta fall kan det leda till självuppfyllande profetior när någon som själv anser sig tillhöra de ”utbildade” uttrycker sig så.
För undertecknad, som delvis vistats i hyfsat s k ”bildade” kretsar, börjar dagens dito låta som konstruerade tv-program med ursprungsformat i Japan eller USA. Kollar man nutida utbildningars innehåll, liksom många lärares och akademikers kompetens, känns det inte så hemskt tragiskt med de stackars kvinnor som tvingas ”gifta ner sig”. Så fruktansvärt ”utbildade” vete fanken om de är. Och, framför allt, särskilt "bildade" låter de inte.
