Enligt min inte alltför ringa åsikt kan det ändå kommenteras om och om igen. Eller så ger man upp inför den nya plastsvenskan. Vilket inte går att anklaga sin nästa för, men själv får jag raptus och gör omgivningen utmattad p g a att jag gärna korrekturläser såväl talat som skrivet språk (d v s genast ger ifrån mig en synpunkt).
”Skit i’t bara”, säger omgivningen, ty den har inte jobbat som korrekturläsare och vet inte att sådana kan drabbas av långvarig postkorrsjuka. Den kan exempelvis bryta ut av uttrycket ”när det kommer till” som aldrig kommer över mina läppar. (Det kan finnas undantag som jag inte kan tänka ut i detta nu.) Hur sjutton kan man säga ”när det kommer till havregryn, långtidsarbetslöshet, trädgårdsskötsel”?
Ja, alltså: det är inte svårt att säga, men vart tar ”när det gäller” och ”när det handlar om” vägen? Det sorgliga är att när den här typen av uttryck (vanligen översatta från engelska) får fäste, så ryker ett flertal mycket vanliga svenska fraser eller ord all världens väg.
Den här förhållandevis stora invasionen medför ingen språklig rikedom, nej, utarmning blir resultatet. Låt oss slå vad.
