Hur som helst har vi inte haft att-göra-listor så länge i Sverige. Vi har brukat kalla dem ”kom-ihåg-listor”, ett uttryck som är nästan lika kort och dessutom betyder samma sak: Varför är folk så lättanpassade och tar över engelska ord och uttryck? Utan att blinka? Utan att tänka?
Likaså är "bucket-listor" i svang. Såna har vi i och för sig inte haft ett ord för innan den stora vrålkonsumtionen tog över människan: Jag skriver upp ALLT jag vill göra innan jag dör (sparkar undan hinken)! Eftersom vi inte sparkar undan nån hink (som ju måste betyda självmord eller avrättning) utan ”kastar in handduken”, eller ”kolar vippen”, så bör väl vår lista heta "handdukslistan"? T ex?
Att ha en kom-ihåg lista är förståeligt, men att ha en bucket list får en att tänka på några Cornelis-rader om att man ingenting kan ta med sig dit man går (d v s kolar). Fast det är klart: om man hamnar nånstans på andra sidan, i evigheten, himlen, helvetet, eller vad man nu föreställer sig för viste, och inte har bockat för hela listan – det blir trist.
