Det kan förstås vara så att en massa människor utanför Sverige brinner av iver att få läsa om den svenska skolan, annars går det inte att förstå varför boken är på engelska. Jag dummar ner mig själv nu när jag skriver sånt, för det är allom bekant att mycken undervisning och, för all del, det mesta ur medier, myndigheter och samtal mellan vanligt folk försiggår på engelska. Om inte annat så till hälften.
Det vore ändå intressant att veta hur de som vill rycka upp skolan tänker sig undervisningen. Vilket språk bör användas i förmedlandet av skolämneskunskaper?
Den uppmärksamme läsaren – och även den som halvsover – la kanske märke till att jag nyss skrev att jag ”dummar ner” mig. Lägg frasen på minnet, för lika många som alla uttryck med ”upp” blivit (skala upp, öppna upp, starta upp) kommer de med ”ner” att bli.
Sedan länge har vi visserligen haft ”klä upp” sig, men inte ”klä ner” sig, som gjort entré på senare år. Bloggen har även tagit upp (!) ”spela upp” och ”prata upp” liksom ”spela ner” och ”prata ner”. Vissa gånger känns ordkombinationerna bekanta: de har existerat länge men med helt andra betydelser.
Det finns ett verb, ”dumma”, som är skapat till adjektivet dum: ”Bertil dummar sig bara”. Men ”dummat ner sig” har Bertil inte gjort så länge. Var beredda på att mängden av verb + upp och verb + ner och liknande kommer att öka. När något låter mycket obekant kan det visserligen bero på att man inte hört det förr. Vanligare är dock att det kommer att handla om ord från engelska som ingår förening med svenska på ett sätt som alla inte kan vara överens med.
