Under en kaféeftermiddag med jämnåriga berättade dessa för undertecknad att äldre alltid tyckt så här om språk. Och att språk alltid förändras (en mening jag hört kanske 13 786 gånger). Dessa överlöpare tycks inte ha funderat över vad internetet betyder för språkförändringar.
Och inte bara dem. De miljontals röster som sitter och vrålar som besatta ur nätet – angående ALLT – påminner om en skarvkoloni. Den här bloggen är inte så farlig på det viset, den har så få läsare om man jämför med dem som är politiskt upprörda eller visar hur man sminkar sig.
Här kommer lite osorterade anteckningar från en bekymrads samlingar:
Varför är det mest kvinnor i sisådär 50-årsåldern som kallar barn och ungdomar för ”kidsen”?
”Det är lite far out”, sa en radioröst. Man kan också säga ”det är att gå för långt”.
Nån annan sa ”vi ska sätta upp en fälla” och fick sbråkmakaren att gå och fundera halva dan på vad en svensk säger. Jovisst ja, ”gillra en fälla”, var det ju.
”Å andra sidan” har övergått till att ofta heta ”åt det andra hållet, på andra hållet, på det andra hållet”. Om det kommer från ”on the other hand” är svårt att sia om, men konstigt är det i vilket fall som helst. Att ”blunda för något” numera uttrycks som ”titta åt andra hållet” är lika besynnerligt. På engelska heter det ”look the other way”. Eja, kunde man göra detta: både titta och höra åt andra håll!
