Här är en redogörelse för hur man kan uppleva sina upplevelser

De av oss som hoppade högt när språket började anta andra former för inemot ett halvsekel sen minns att luften med ens var fylld av meningen ”hur upplever du din situation?” Och varianter på den. I början var vi konfunderade. Vi hade inte upplevt situationer förr. Frågan hade aldrig ställts. Den hade kunnat lyda: Vad tycker du om det här? Eller liknande.

Och vi, enkla och banala som vi var på den tiden, sa ”Det är skit” eller ”Det känns jättebra” beroende på vad saken gällde. När frågan formulerades som ”Hur upplever du…”? – ja, då började allas vårt språk dala.

Jag vet inte vad man ska kalla det här tungomålet som har ett av sina ursprung i amerikansk corporate bullshit. Tills vi har ett bättre namn på det föreslår jag ”fjantspråket”. De flesta vet nog vad som menas, det är ett svulstigt språk fyllt av luft och utan tillstymmelse till substans.

Uppleva, var det. De har blivit tusenden nu, alla upplevelser man kan ha. Det finns kundupplevelser, köp- och säljupplevelser samt hur man upplever fan och hans moster. Man bör inte bli förvånad, men jag fick i alla fall dåndimpen av följande meddelande som kom efter att jag skänkt pengar till nåt fint ändamål:

 
Vilken e-postadress använde du för att donera idag? (Denna fråga är valfri och används för att förbättra din donatorupplevelse)

Det är flera veckor sen och jag grubblar ännu på hur min donatorsupplevelse kan förbättras av att jag berättar om vilken mejladress jag använde.

Jag som redan var full av existentiella frågor utan svar. Rackarns.