Ibland antyder jag att med alla fel i medier börjar det väl bli fråga om hur tillförlitligheten ser ut i stort. En av åldringarna sa att man får bortse från språkfelen och försöka förstå vad som är huvudbudskapet. Jisses.
En informant, I, som bor stor del av året utanför Sverige, har sett det verbala raset, den språkliga nedgången under några år. Häromdagen när I tittat på tv-nyheter stod på en av de där små rubrikraderna som läggs ovanpå bilden KORONABRÄNNING. Inslaget handlade om en dansk som åker runt och bränner koraner för att uttrycka en åsikt. Man har två frågor: 1) hur kan ett av de största nyhetsprogrammen då och då få med den här typen av misstag? 2) den andra frågan gäller dansken överhuvudtaget, men hur den formuleras?
I ett annat nyhetsinslag häromdagen stod på samma ställe – liten rubrik över bilden – ”Plåster på en bebrott”. Av inslaget att döma handlade det om hur man vid något problematiskt, vad det nu var, vidtagit alltför minimala åtgärder och detta sågs som att sätta plåster på ett benbrott. Så tror jag att det var tänkt.
Här sitter man inte bara och ser sig om i vrede i all stillhet, det känns att fler vredesutbrott är på gång i närtid, ett av dagens populära ord. Varför blir jag arg även av ordet ”närtid”? Det är nog för att det vore kul att höra någon säga ”snart” i stället. Någon gång.
I ett annat nyhetsinslag häromdagen stod på samma ställe – liten rubrik över bilden – ”Plåster på en bebrott”. Av inslaget att döma handlade det om hur man vid något problematiskt, vad det nu var, vidtagit alltför minimala åtgärder och detta sågs som att sätta plåster på ett benbrott. Så tror jag att det var tänkt.
Här sitter man inte bara och ser sig om i vrede i all stillhet, det känns att fler vredesutbrott är på gång i närtid, ett av dagens populära ord. Varför blir jag arg även av ordet ”närtid”? Det är nog för att det vore kul att höra någon säga ”snart” i stället. Någon gång.
