De banala "berättelser” som klistras ovanpå verkligheten är sjuka

Bilden från Unsplash, upplagd av Adhy Savala

I dag ska ett par fantastiska upplevelser rekommenderas! Haha, den enkla gick väl ingen på, det här är ingen kulturbevakning som hos något av de medier som vill oss alla så väl.

Men någon gång hör man till sin glädje sådant som ger en vatten på sin kvarn och det – om något – måste meddelas till pöbeln. Särskilt som det förekommer så sällan i den kör av röster som leder oss i riktning mot samma slags upplevelser: läs den här boken! Se den här filmen!

Till saken. I går, den 17 januari handlade radioprogrammet P1 Kultur om det begrepp man hör till leda var dag: BERÄTTELSEN. För egen del sitter jag stum av förvåning (näe, förresten, stum är fel ord) angående hur ALLT kunnat bli till berättelser: Man själv har sin berättelse, fiket på hörnet har sin, politikerna håller på att skapa berättelsen om Sverige. Etc.

Den här tendensen, smeta ny verklighet på en vanlig enkel gammal banal en och kalla den berättelse, är sjuk, som ungdomen säger. Jag menar dock ”sjuk” på riktigt. Med den här mängden ”berättelser” omkring oss, med de vanligen bildsatta historier som manglas in i hjärnan: filmer, bilder, videor, kattklipp, Tiktok-skoj, hinner vi knappt med vår frukost, duschen, tur till jobbet/affären/promenaden, fikningen med kompisen och annat som har karaktär av mänskligt liv över sig.

En hel del i radioprogrammet var inte min tekopp, precis, men diskussionen som fördes kan i alla fall sätta igång de få hjärnceller man fått behålla i träskmarken av underhållning. Än mer intressant är en debattartikel (DN 2 januari) om i stort sett samma ämne: hur litteraturen kommit att hanteras. ”Berättelsen som handelsvara har segrat över litteraturen; språket, nyanserna och komplexiteten har trängts undan av massproducerad banalitet”, skriver Gunnar Nirstedt (förgrymmad redaktör och förläggare) i sin artikel.

Mycken litteratur skrivs (det kan erfarna läsare märka) på ett sätt som gör den lätt att omforma till serier eller filmer, kanske dataspel. På många förlag, inom det Nirstedt kallar ”berättelseindustrin”, bör följaktligen en riktig berättelse ”kunna ge avkastning i samtliga led, från inbunden bok till Netflixserie, dess essens ska obehindrat flyta vidare i nya kanaler”.