”Nånstans är det skillnad på en fluga och en schimpans”, sa en professor i nåt radioprogram som handlade om hur vi betraktar/skattar olika djur. ”Ja”, tänkte jag, ”t ex här inne i mitt vardagsrum vore det en väldigt stor skillnad på en fluga och en schimpans”. Nu förstår givetvis den tänkande läsaren vad professorn menar, nämligen ”det är trots allt/ändå/nog/ju skillnad på en fluga och en schimpans”.
Det där nånstans är nånstans oerhört irriterande för en språkrenlevnadsaktör (som ändå lattjar frivolt med ordena). Förstå detta rätt (man är f ö rätt trött på uttrycket ”missförstå mig rätt”) – det är väl klart som korvspad att vi alla syndar. Även jag, trots allt gnäll på andra som hamnar i denna spalt.
I det multimediala samhället går det inte att värja sig. Den påverkan vi utsätts för går att jämföra med ihållande störtregn. När vi hört andra säga ”nånstans känner jag att…” femtusen gånger, fast de menar ”jag tycker att…” – ja, då går det som med andra virus, det smittar.
Själv åkte jag nog dit på utfyllnadsordet ”liksom” som redan retat språkpoliser i minst ett halvsekel. Numera har det stark konkurrens av ”typ”. Det komiska med de uttryck som råkar illa ut är att de sannerligen är toppen på ett isberg. Och precis som med sådana ser kritikerna inte de gigantiska material som ligger och väntar under ytan på att släppas fria.
Liknande har skett med ”starta upp” som är det enda folk kommer på när de vill klaga på engelskans inflytande. Ja, inget mänskligt är en språkpurist främmande.
