Med andra ord kommer det här att handla om fraser som andra människor upprepar. Det är frågan om huruvida en endaste svensktalande missat de här två: 1) Det är sommar och man beklagar sig inför någon att man just blivit förkyld. Denne någon kommer med 98 procents säkerhet då att säga: ”Vad trist! Och sommarförkylningar som är så svåra att bli av med!” Den personen kan aldrig ha varit förkyld själv under andra årstider. En intensiv googling ger vid handen att förkylningar är lika lätta eller jävliga när de än inträffar.
Andra exemplet, 2), får en att känna av mental fimbulvinter samt en ristande Yggdrasil. Det sker när man meddelar sin åsikt om snön (d v s ”usch”). Då säger samme (förmodligen) någon som i förra exemplet: ”Men snön gör ju ändå att det lyser upp!” Det gåååår att ge andra kommentarer. En enkel är: ”Tycker du det, jag gillar snö jättemycket!”
Eftersom jag här upprepar obehag av upprepningar måste även recensentspråket tas med. När en kulturskribent berättar att konstverket, filmen, men framför allt boken i fråga, ”berör” eller griper/hugger tag” eller ”bränner till” – då somnar jag av leda.
Det skulle jag även göra om jag läste den här bloggen. Skriva den är en annan femma.
