Vi måste toppa oss själva inför konversationen med utomjordingar

En mycket påträngande fundering är den om hur och varför så många ändrar sitt tidigare språk till den anpassade och konstiga variant som vinner terräng i vår tid. Snabbt.

Även om vi alla syndar och faller för fula fraser och formuleringar så är det intressant att försöka begripa hur det går till. En jämnårig kompis (vilket betyder 70 plus) sa apropå något bra jag gjort (har glömt vad): ”Hur ska du toppa det här?” Toppa? Överträffa, heter det väl? Eller nåt annat. Nu har jag redan ett horn i sidan till all ”topping” som används inom bakning och matlagning så jag är dåligt vaccinerad mot topp-orden.

Sbråkbloggen brukar sällan blanda in det absoluta nuet i babblet, men det händer att den omgivande informationsvärlden överträffar (toppar!) ens simpla språk-klagomål. I radion pågår just ett inslag (som multitaskare skriver och lyssnar jag samtidigt) om hur vi ska kommunicera med utomjordingar.

Det är mer en fråga om när de kommer än om. Det här påminner om första gången en tv-kanal började sända program där medier gick runt och ”städade” ut spöken i hemsökta hus.

I min privata samling av tankar ligger en stor hög av nyandlighet och skräpar, liksom annat som kom och störde en relativt stabil egen världsbild för sådär fyra årtionden sen.

Det mesta kom från en stor nation i väster, det var f a en s k nöjeskultur som skrynklade ihop den egna kartan (jag talar med häftiga symboler här!) och stoppade in för mycket skit i huvudet. Dit hör i dag bl a människors oförmåga har att förstå varandra. Detta faktum bottnar i ett genomindividualiserat språk som blir alltmer odugligt för samspråk.

Att då höra funderingar över hur man ska kommunicera med utomjordingar (i ett nästan allvarligt samtal i P1) får lätt en människa att skaka av samtidig gråt och skratt.