Innan svenska stoppades i en mixer (!) ihop med engelska (låt oss säga 20-30 år sedan), lyfte man ännu på ögonbrynen (dem man hade då, inte de dagsobligatoriska, rektangulära, tjocksvärtade som folk har i dag) av glosor som kändes konstiga.
Personligen minns jag ”default” som lyste i ögonen. Att reagera var inte så korkat av dem som kände till ordet ”fault” med innebörden ”fel”. Det framgår vid sökningar på ordets härkomst.
I Frågelådan (utarbetad av Språkrådet) står att engelska grundbetydelsen är försummelse, brist. Via uttrycket in default of, i brist på, har det i datorsammanhang kommit att användas om inställning eller värde i en dator eller ett program som används om inte annan inställning eller annat värde väljs. Svenska datatermgruppen rekommenderar förvalt värde som svensk term för default value.
Klart att det tagit ett tag att införliva det mer ”positiva” innehållet i begreppet. Folk i farten (de på många sätt fertila) älskar såna här uttryck och en man som intervjuades i radio sa ”per default” alldeles för många gånger – ja, så till den grad att en kvinna hörde av sig till Ring P1 och undrade vad detta ”per default” kunde betyda. Just det uttrycket (på engelska vanligen ”by default”) betyder på svenska ”som standard” – och går säkert att hitta fler synonymer för.
Frågelådan tillägger att ”default” även används ”i överförd betydelse. Man kan t.ex. säga att 'default är att man är artig mot sina medmänniskor', och då avses att det förväntade 'grundbeteendet' är att man är artig”.
Här är ytterligare en exempelmening: ”Default är att bli förbannad av fult slentrianspråk”.
