torsdag 5 januari 2023

Om ingen korrigerar felaktigheter blir de kvar. Klokt sagt, va?

I förrgår handlade bloggen om punkten, ett vanligt och definitivt skiljetecken samtidens människor börjat värja sig inför. Det är en konstig känsla som smugit sig in bland dem: den som sätter punkt i ett sms kan uppfattas som sur eller arg.

Författaren Tone Schunnesson beskrev detta i en OBS-essä (från 2018) i P1 om punktens roll. Förmodligen är hon inte gammal nog att mota en sådan märklig tanke. Själv är jag ännu så enkel till min natur att en punkt för mig bara betyder att en mening slutar. Men T S funderar ändå kring fenomenet och säger insiktsfullt (ja, enligt undertecknad) följande:

Punkten är bortrationaliserad när vi inte längre betalar per sms, där meddelandets ”skicka” är att sätta punkt. Skrivandets hastighet, möjliggjort av tekniken, gör att vissa av språkets allra känsligaste element går förlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av språk men i stället tillkommer en underhållande rapphet.


Det är precis vad man misstänker, kvar blir ett grovt språk med förenklade och osnygga ord. Nyanser som funnits har försvunnit. De som aldrig haft dem kommer naturligtvis inte att sakna dem, men vi är väl ännu en stor grupp människor som gör det.

Det är förvånande att stora medier inte ”hyfsar” språket hos dem som inte känner av ordens nyanser. En person citerades på SVT:s textsidor och sa bl a att det var nödvändigt att ”förhindra en klimatkatastrof och storslaget lidande för unga generationer och särskilt utsatta grupper”.

Adjektivet ”storslaget” framkallar positiva känslor, men att kombinationen med ”lidande” låter absurd kan rimligen inte folk utan kännedom om ordets innebörd veta. Att en påhittad bok,  ”Ett storslaget lidande” (nämnd i en "riktig" bok), finns på Google är en annan femma.