Många i dag skulle tycka att det inte fanns objektiva urval, att vi missade mycket och andra invändningar. I viss mån är det sant, men hur stort urval orkar en människa med? Man missar väl ännu mera nu? Mängden är ju stor som himlens stjärnor är många.
Men tidningar på webben får plats med mycket. Själv tycker jag att detta faktum suddar ut de olika bladens karaktäristika. Skvaller och kändisjournalistik som icke platsade i vissa tidningar förr stoppas nu in för att – ja, för vadå, egentligen?
I en av de tidigare seriösa morgontidningarna går exempelvis att läsa om artisten som driver ett skönhetsmärke (är det NÅGON artist som inte är har ”varumärken” där allt krängs?) där idén är att få mer eller mindre vuxna kvinnor att ut som småflickor. Allt enligt japanska mönster som haft uppsving de senaste decennierna.
Den amerikanska artisten hade någonstans (följdriktigt) utbrustit: ”herregud, jag är japansk och jag visste inte om det.” Då säger kritiker att hon ”approprierar den japanska kulturen”. Artisten försvarar sig med att det ”borde vara okej att inspireras av andra kulturer, om vi inte tillåts det är det att splittra folk, inte sant?”.
Hade inte denna högintressanta artikel tagits in i en gammal papperstidning hade vi – förr i världen – inte kunnat ana vad vi gick miste om.
