På någons fråga om varför folk har så svårt att förstå vad en språkstörning är svarar hon: ”Problemet är att de flesta tror att de vet vad språk är: 'Språk' är ju det vi talar (t ex svenska, engelska, franska, ryska)..."
Men, fortsätter hon, språk är mycket mer: det är ordförrådet, uttalet/ljudsystemet och reglerna för hur vi sätter ihop orden (grammatik), alltså språkets FORM. Det är också INNEHÅLLET: t ex att vi namnger saker runt omkring oss eller att vi uttrycker att något hände igår eller att det ska hända. Det kan också vara att vi beskriver hur en händelse leder till en annan eller att vi berättar en historia med början, mitten och slut. Slutligen är språket också hur vi ANVÄNDER orden.
Det här var en lång inledning till dagens ämne: innehållet. Allteftersom åren går kommer man i kontakt med hur yngre (föralldel även 50- och 60-åringar) beskriver någon äldre som ”en söt lite tant” eller ”gullig farbror”. Den enda smått illvilliga glädjen med att höra sådant är att tänka på när sagespersonen en vacker dag får sina kompisar (eller sig själv) beskrivna så. Alternativt bli tilltalad av någon med tillgjord stämma och huvudet på sned.
Unga vet inte att den gulliga lilla farbrorn haft ett liv de inte kan föreställa sig. Eller att den söta tanten är nöjd med att vara en riktig ragata, t ex en sådan som inte kommer längre med inlägget utan fortsätter i morgon.
