Så fogas bokstäver samman till ord och så skapas en fogsvans

Gårdagens inlägg handlade bl a om tankstreck, vars uppgift i det skrivna språket nu omvandlats till enbart dekoration. (Det är det inte ensamt om, alltför mycket har blivit till dekoration och underhållning. Blä.) Tidigare var det en konst att skilja bindestreck (divis) och tankstreck (pratminus) åt. Man kan förstås hitta uppgifter om detta på några runstensgamla texter på nätet. Om nu nån bryr sig.

T o m beteckningen ”tankstreck” är i sig exklusiv och något av en överkurs. De flesta kallar skiljetecknet tankestreck för att det låter troligast. Det roligaste stycke om detta som finns att läsa är Siv Strömquists text i SvD:s Språkspalten 9/11 2009 ("Tankemissar om tankstrecket"). Den spalten har jag säkert hänvisat till förr, en pensionärs hjärna kan ibland vara lite som en kraschad hårddisk.

Men det är skit samma, man hittar då lätt fler av Strömquists språkspalter som är mer matiga än dagens ursäktande och förklarande språkbrukarromantik. Därmed inte sagt att hon lever om och låter dömande som undertecknad, hon är en kunnig människa. En auktoritet av det slag som snart, likt tankstrecket, får hälsa hem. I hennes spalt finns mer att lära. Hur fogsvansen däremot hittade sitt hem i svenska språket, t ex.