Från psalmboken till våra turer i den massmediala centrifugen

I 1937 års psalmbok finns inte "Var jag går i skogar, berg och dalar"

Man är ett offer var man går i skogar, berg och dalar. Googlar man de inledande orden i psalmcitatet som jag skojade till det med, ”Var jag går i skogar etc”, kommer Youtube upp som en tidig träff med innehållsbeskrivningen ”låt av Christer Sjögren”. Det är

en sanning med s k modifikation, korrektare vore att skriva ”låt 

med C S”. Den här ”låten” skrevs snarare av Carl Olof Rosenius (1816–1868), men är bearbetad

för 1986 års psalmbok (den som numera använda) och i den har nummer 251. För melodin stod Oscar Ahnfelt (1813–1882). Fast detta är ett stickspår. Offer, skulle det handla om.

Hur mycket undertecknad än sitter och hoar över världens förfall så åker hon själv in i centrifugen. I bloggen beskrivs ständigt hur samtiden skapar oss lika, hur våra hjärnor görs strömlinjeformade. Fillers och operationer har redan fått stora skaror av f a unga kvinnor att se ut som varandras systrar – likhet och likriktning sprider sig med stor hastighet.

Nu till självkritiken: Nyligen skrev jag om ”berättelsen”, om litteratur som blir allt ytligare och använder en massa tricks för att inbringa de stora pengarna. Samma resultat blir det av ämnet för gårdagen: att litteratur, filmer och musik snabbas upp på ett sätt som möjliggör samma typ av bulimiska konsumtionsmönster för allt det som förr krävde tid, tålamod, stillhet, eftertanke och andra vackra saker.

Varför skrev jag nu om dessa företeelser? Jo, för att de valsat runt i de medier jag tagit del av: radio, tv och ett par riksblaskor. Man är med andra ord lätt ett offer för exakt samma typ av tankar inom loppet av en vecka, eller ännu kortare tid. Att inte dras med bör vara ens motto.