Riktningar på faror och tangenter – mycket väsen för ingenting

”Såg du att det här låg i farans riktning?” Frågan ställdes av en journalist i en intervju. Konstigt att sammanställningen av två enkla ord, ”fara” och ”riktning” kan reta en i övrigt mild människa (d v s den som här skriver). Men visst hör man att det är nonsens? Eller åtminstone mer snack än nödvändigt? (Ska jag säga…) Det ligger i ens tankes riktning att frågan borde kunna lyda ”fanns det någon risk att detta skulle ske”? Det finns fler faror med riktning att hitta på nätet: ”Det ligger i farans riktning att det blir extraval". Ja, jag säger då det (då det, då det).

En något mer existerande fras är ”tangentens riktning”. På sajten ”typ, kanske” står: ”Ett uttryck som är överanvänt inom akademiska kretsar samt affärslivet i stort. Används för att ange hur troligt något är att hända, eller inte”. (Hm, ”hur troligt något är att hända, eller inte”, min fröken hade skrivit mb i marginalen).

En synonymsida ger varianten ” sannolikt skeende”. Informanten A, en emellanåt vresig matematiker, säger äsch, om frasen när den används ut i luften så här. SAOB skriver under uppslagsordet ”tangentiell”: (i fackspr.) som liksom en tangent (i en punkt) sammanfaller med (men icke skär) en kurva.

Vill man låta vederhäftig är det nog bäst att för ”i farans riktning” säga något i stil med att ”det finns risk att”. Och för ”i tangentens riktning” kan man välja ”det är sannolikt (troligt) att…”

Förresten kan jag hänvisa till denna blogg, 4 november 2019. Inlägget handlade om samma sak, men kanske var det mera fart och kläm i de raderna. Man nöts ju ner av tangenters och farors riktningar, ty de är många.