Går tåget som tåget?

Häromsistens skrev jag ”vara med på tåget”. Att luska ut när såna uttryck börjat användas är svårt, det gäller ju i stort sett allt folk säger och skriver. Men att ge moderniteter (nja, tågen har funnits ett tag, förstås) och andra konkreta mojänger och aktiviteter bildliga innebörder är, tycks det, allt vanligare. Det är ju den världen vi bor i nu. Man kan inte hålla på och skapa språkliga bilder av fjärilar, smultron och rodd över viken när folk knappt vet vad det är.

För några decennier sedan kom de här tågliknelserna framfrustande. På radion hörde jag att ekonomin ”går som tåget”, vilket idag egentligen är en tvivelaktig liknelse. Likadant med uttrycket att något kommer ”som ett brev på posten”. Tågen går inte som förr, och posten – tja…

I digitala världens barndom var det ett tjatande med att ”hoppa på tåget” och ”inte bli kvar på stationen”. Det där var svårt att fatta. Man visste ju sen gammalt att det ”kommer fler tåg”. Skulle det plötsligt inte gälla, tänkte jag, som inte heller längre minns vilka tåg man inte hoppade på och alltså missade.

Men dessa språkliga bilder fortsätter sitt intåg och efter ett antal stationer på livets resa upptäcker man att det aldrig blir ett slut på alla tåg man ska opp på och in i för att inte bli kvar på den fruktade stationen. Men det är bara att strunta in det där resesnacket och gå in och ta en kopp kaffe på stationsfiket, vad det nu är för kafékedja som driver det för tillfället.

                                                 🚆🚆🚅🚅🚅🚆🚆🚅🚅🚅🚆🚆

PS Apropå det så är ”det här var en riktig resa” ett ganska uttjatat uttryck. Särskilt som det sällan handlar om en riktig resa. Gnöl.