Det ekar ibland från 50-talet. Häromdan hörde jag min mor säga: ”Äh, köp en katalan också när du går och handlar.” Hon dog för 15 år sen, men lugn, det är bara ett helt vanligt hörselminne, jag hör inte i syne. Så heter det förstås inte, men vet man vad "se i syne" är så lär inte den nöten vara svårknäckt.
Katalan? Man kastar sig över det lexikon som inte fanns på just dessa katalaners tid (Wikipedia) och blir genast brödhörd. Katalan var en limpa som kallades så i Östergötland, främst Norrköping (sbråkmakarens hemstad), under mitten av 1900-talet. Förklaringarna till namnet är många och antagligen blir aldrig sista ordet sagt beträffande dem. Historien lär gäcka den som försöker få full klarhet.
Ett annat bröd man kan intressera sig för är pain riche. Det tycks endast vara svenskar som kallar baguetter för pain riche. Det uttalas inte pejn ritsch eftersom orden i grunden är franska* och inte från vårt vanligaste (p)åverkansspråk. Denna blogg ska inte hålla på och citera Wikipedia stup i kvarten, men det går inte att undgå när W kallar den svenska benämningen på brödet "pseudogallicistisk".
🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖🥖
När man är inne och botaniserar bland pseudogallicismerna stöter man också på "glace au four" som inte fransmännen heller lär säga. De kallar efterrätten "omelette Norvegienne" , norsk omelett. Aldrig får man vara riktigt glad.
* På tal om franska så är även det ett bröd, långfranska - eller småfranska. En gång på 70-talet satt jag på en buss med ett gäng tonårsgrabbar bakom mig. Några av dem hade varit på skolresa och sa till övriga kompisar: "Ni skulle ha sett va snygga franskerna va!" Nu blir det inte bättre av att en kvinna från Frankrike på svenska heter fransyska. Men det är inte klart än: på Wikipedia sägs fransyska, förutom en bit kött, vara "femininform av fransman". Stackars formfranskerna.
♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀
