Förrgårdagens (det har jag aldrig hört nån gång...) tekopp ledde till nostalgiskt letande på Youtube, så där som det lätt blir nu för tiden. Hasseåtages ”Du är min tekopp”, sjungen av Brita Borg, skrevs på den tid (1960-talet) då man ännu kunde skämta lite med det engelska inflytande som snart skulle tränga in genom märg, ben och hjärnceller samt inte längre gå att skoja om.
Det har gått ett drygt halvsekel sen låten skrevs och nu befinner vi oss mitt i den ordblås (har bildat ordet med ”lövblås” som inspiration) där institutioner som arbetar med språk inte fort nog kan låta svenskan försvinna med ett svisch! Ett språk måste göra motstånd. Man måste ge barn en chans, vuxna också, dyslektiker, invandrare – hela folket – att lära sig ett språk som inte låter på ett annat vis redan i morgon.
 |
| Språklig säkerhet kan skapa visslande blommor |
Det är knepigt att bestämt hävda att något är rätt och något annat fel, men att sikta mot ett så enhetligt språk som bara går medger också att man ordmässigt kan blomma ut så det visslar om det!
