Synkronicitet är ett uttryck som ska ha lanserats av psykiatern m m Jung. Det förklaras som "ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband". Men så avancerat blir det inte här utan det ska handla om ett av alla vanliga och smålustiga sammanträffanden. En del tycker att de är konstiga, andra inte. Det är ju väldigt mycket som inte är sammanträffanden.
Häromdan sa T att det var längesedan han hörde uttrycket ”slagdänga”. Det var det lätt att hålla med om. Hitlåt är (kanske) den senaste benämningen. Schlager har inte riktigt samma innehåll, men vi tar och tittar på den ändå.
Schlager är tyska. Verbet schlagen betyder slå, så det är inget komplicerat med det. Men det roliga i kråksången är att folk sin vana trogen trycker dit ett -s i plural eftersom den mesta utrikiskan här i landet är engelska. Flera sådana låtar heter alltså schlagrar eller – samma som i singular -– schlager. Det senare rekommenderar senaste SAOL – lyssna noga nu! – "hellre än -s som pluralform". HELLRE än -s, smaka på det! Jag tror det framgått förr att jag finner Akademiens eftergivna hållning besynnerlig och rent av tadelbar! Amengubava!!?
Tillbaka till slagdängan som förr (1700-tal) även användes om ”lata kvinnor som med hugg och slag måste drivas till sitt arbete”. Dänga betyder också slå och blir här substantiv, personen är alltså en ”dänga” som man slår!
Nåväl, dagen efter att T undrat vart ordet slagdänga tagit vägen läste jag en krönika om slagdängan ”Varm korv boogie”.
Och här ska nu städas och lagas mat ty sbråkmakaren är ingen slagdänga!
