Och här kommer mitt första minne från det språk som skulle dominera och förtråkiga kriminalgenren. Det var den amerikanska serien Profiler (föredömligt kort med bara fyra säsonger) som satte mördarsnackribban för undertecknad. Numera blir det svårt att hänga med i liknande seriers handling eftersom de meningar som sägs under jakten på gärningspersonen tråkar ihjäl mig.
”Han (alt mördaren, som numera och allt oftare är kvinna) driver/leker med oss”, säger kriminalaren.
"Mördaren vill visa att hon/han ligger steget före”, fortsätter kriminalaren.
”Mördaren vill visa hur skicklig han/hon är”, tjatar kriminalaren vidare.
Förutom de här obligatoriska meningarna lattjar illdådaren påfallande ofta med allsköns pusselbitar, bibelallusioner, dåd som följer handlingen i en gammal barnvisa o dyl. Visexemplet dök upp i ett avsnitt av Miss Marple och det betyder väl i och för sig att den här mördartågordningen funnits långt innan sbråkmakaren upptäckte eländet.
Agatha Christie skrev "A Pocket Full of Rye" 1953. Inte konstigt att man är trött på mördarnas förutsägbara katt- och råttalek. Hur länge har man varit utsatt för de här barnsliga mördarna? Sen Gutenberg? Eller tidigare? För det fanns väl i hjärnan innan det kom i tryck...
👮👮👮👮👮👮👮👮👮👮👮👮👮🚔🚔🚔🚔🚔🚔🚔🚔🚔🚔🚔🚔
