I går skrev jag om där och då och här och nu. Om man flyttar sitt medvetande och sina tankar en fyrtio, femtio år bakåt, är det svårt att minnas att "här och nu" och "där och då" användes på just det där sättet. Alla ord betydde mer vad de betydde. Nja, det har förstås alltid funnits mångtydiga ord, synonymer och allt möjligt, men man höll inte på och fjantade sig med småord på det där viset.
I ett av public service-tv:s koppleriprogram sa en programledare nyligen: "Det finns någon där ute för oss alla." En sån mening hade nog inte blivit förstådd för några decennier sedan. "Där ute?" hade man undrat och tittat ut genom fönstret.
Engelskans ”out there” kan, förutom att betyda samma konkreta "där ute" som svenskan, ha en mycket vid betydelse: "i tillvaron/världen/livet". Här i landet – om vi nu ska använda koppleriprogrammets honungsmening – sa vi nog förr det enkla: ”det finns någon för alla”.
Innan engelskan kom och petade sig in i småordens skrymslen var vi ännu underbart konkreta: Sa vi ”där ute” menade vi bara ”inte här inne”.
