(Forts från i går) Där satt jag vid radion med spetsade öron: jodå, hon sa knutblus hela tiden.
Detta i mina ögon rätt fula plagg skulle bli upprinnelse till en hetsig ordväxling mellan undertecknad och en kompis som lyssnade vid samma tillfälle. ”Hör du!” sa jag. ”Hon säger knutblus och det heter knytblus!”
Nu ska gafflandet mellan mig och kompisen förkortas, såååå intressant var det inte, men mynnade ut i följande: Jag tyckte att det var märkligt att just Sara D inte visste vad bluseländet heter när hon nu ändå gjort den till "sin". Kompisen menade att detta måste vara var en s k markering, att Sara D mycket väl vet att det heter knytblus, men att hon hade en baktanke. Denna skulle kunna bestå i att återgälda den sympatiyttring som blusmanifestationen utgjort.
Dessutom hade följande hänt tidigare i våras:
Journalisten Emanuel Karlsten skrev i GP att ”Hundratals, kanske tusentals, skriver ’knutblus’ i sociala medier och backar Sara Danius genom att posta bilder på sig själva i plagget. Det är en smula ironiskt eftersom det tydliggör behovet av Svenska akademiens kanske viktigaste verk, ordboken (det stavas knytblus!).”
Han övergick till att diskutera symbolvärdet hos blusen ifråga i sin krönika som beskrev det då aktuella förloppet och där han uppenbart stod på metoo-rörelsens sida.
Avslutningsvis redogjorde han för de starka känslor dramat i akademien väckt: ”Trots att en minoritet vet vad de aderton sysslar med eller vad konflikten i sak handlar om. Det enda vi bestämt vet är att ingen kvinna längre ska offras för en mans brott. Tills akademien också förstått det står felstavade knytblusar utanför deras port och kräver förändring.”
De ”felstavade knytblusarna” skulle EK få äta upp. Fortsättning följer.
