Det finns många sätt att telefonera men det hjälper föga

Det är inte lätt att ringa nånstans i dag. Märkligt, egentligen, om man betänker den stora mängd telefoner som finns. Nu är det redan inemot trettio år sedan eländet med ”tryck stjärna/fyrkant” började, men som bekant har det utökats rejält. Nyss fick jag förslagen att trycka 1, 2, 3 och upp till och med 6, men någon reception eller växeltelefonist fanns inte bland dessa siffror, ett vanligt fenomen. Man ska trycka sig fram och inte kunna tala med någon.

Men det är som sagt vardagsmat: Aldrig förr har så många haft så stora möjligheter till så mycket som aldrig funkar. I går var det en av alla dessa budfirmor (de heter säkert nåt annat: delivery service company, kanske) som svarade så här i telefonen: ”Ursäkta dröjsmålet. Erat samtal är köplacerat och vi tar erat samtal så snart vi kan.”

Vem hittar på såna meningar? Och spelar in dem, dessutom? Varifrån kommer denna blandning av högstämt pladder som mosas ihop med det taffligaste av talspråk? Har ni ingen stilkänsla, förgrömmade ursäktskonsulter?

Och varför alla "köplacera, efterfråga, återfå" etc? Förr kallades det byråkratspråk och vi sa istället ”placera i kö, fråga efter, få tillbaka”. Avsikten var att tala och skriva enkelt och tydligt när budskap skulle gå fram till många.

Vi tyckte t o m att det var ett demokratiskt tilltag.