Här ska det komma ett par exempel, varav något redan är nämnt i bloggen. T ex det citat ur en tidning som berättade om en artists ”starka förvandling”. Denna utgjordes av en viktminskning som var beundransvärd, men ”stark förvandling”? Känns inte "stark"som ett konstigt ord i sammanhanget? Samma tidning hade dessutom den kärnfulla rubriken ”NN visar beslutet” (det gällde en annan person inom nöjesbranschen). Detta ”beslut” innebar att NN klippt håret och publicerat en bild på sociala medier som visade detta uppseendeväckande faktum.
Många ”starka” och ”modiga” ställningstaganden visar sig bestå V selfies som kvinnor tagit av sig när de först tagit av sig (kläder). Det var inte länge sen den typen av bilder bars av andra motiv, adjektiv och filosofier.
Apropå att vara modig: man måste dra ut i korståget mot detta luftiga språk. Sedan länge har ord som ”smäda, kränka, håna” och ”förnedra” dragits i smutsen. De är mycket kraftfulla ord som borde få ha kvar sin innebörd och inte användas för petitesser. Och att även ord som ”stark, modig” och ”beslut” på samma sätt kan fås att innebära i stort sett ingenting kan göra en riktigt förbannad. (Med förbannad menas i detta sammanhang förbannad.)
Förutom att dränera enstaka ord finns också en tvångsmässig lust att säga ingenting fast med MÅNGA ord. Här ett exempel yttrat av en jurist (i P1): ”Varje fall bedöms utefter de fakta som ligger på bordet där och då”.
På bordet? Där och då? Vad sägs om ”varje fall bedöms efter de fakta som finns” – vilket i sig är en självklarhet.
Är jag superkänslig? Nä, jag har bara öron och ögon, det är problemet. Tio minuter senare – i samma program men ett annat inslag – säger ytterligare en gubbe att ”det ligger förslag på bordet”. Återigen: ”det finns förslag” räcker gott och väl. Här och nu och där och då.
Men fri från klichéer är väl inte många i vårt avlånga land.
Men fri från klichéer är väl inte många i vårt avlånga land.
