söndag 18 november 2018

Fult damplagg som blivit politisk ”markör”, del 3

En medveten knutblus som återgäldar sympati? Ja, vad vet en egentligen?
Forts från gårdagen.
Ingen går fri. Naturligtvis fick Emanuel K kommentarer för sin ”folkföraktande snobbism”. Det han skrev om stavningen togs inte väl upp av dem som sitter och väntar på att ”kränkas” och ”förnedras”, dessa urholkade ord som numera används när man blir lite putt. 

Svårt att se något folkförakt i hans text, det är vanligt att folk stavar fel. Han konstaterade bara faktum och skruvade till det lite småkul. 

Faktum är att om hanteringen av språket – av vem det vara månde – inskränkte sig till enstaka stavfel så vore det ingen stor sak. Hur folk i allmänhet skriver och talar finns det anledningar till. Att däremot gammelmedier skriver och pratar som krattor är något att se över.

Att Sara D genom hela programmet sa knutblus, det var konstigt. Och att en så stor del av knytblusmaffian själva kallade den knutblus var lite skumt. 

Om min kompis hade rätt i att det var en sympatiyttring inför de knytblusklädda som stödde henne och i sitt sociala medier-flöde skrev fel, och att Sara D då så att säga också anammade felaktigheten, då är det ännu konstigare. Som en ”markering” från Sara D – gentemot vad? – skulle jag nog själv anse den tam, på gränsen till intig. 

Men vad vet man. Eller ”vad vet en” som den moderna människan lite käck-dialektalt ofta skriver och säger.