torsdag 29 november 2018

Ingen kan ana vad som hänt med Måns Zelmerlöw!

Som sas avslutningsvis i gårdagens blogginlägg kan man ha mycket kul med språk. Ibland kan man bortse från språkets form, hur det är talat, stavat och skrivet, bara innehållet är nåt att ha. Men ibland, nej, ofta, i medierna, är det tvärtom. Här är ett exempel som överträffar intigheten själv i intighet:

Med rakapparaten i högsta hugg gjorde artisten Måns Zelmerlöw en oväntad förändring. Hans nya frisyr har fått både fans, följare och fästmön att hamna i chock. – Det ändrade hela hans utseende, säger hon. 

E (namnet på tidningen som publicerat denna chockartade händelse) ”har sökt Måns Zelmerlöw som valt att inte kommentera”. 

Tja, jag kan gärna göra det åt honom utan att ta ett öre i betalt. Måns Z är en förhållandevis välkänd artist. Många vet hur han ser ut. Och han har sett ut ungefär likadant sen 2005 då hans karriär började. I några års tid har han dock haft ett välansat och litet skägg – om man jämför med nutida enorma 1800-talsdito. 

Vad som nu hänt är att han snaggat sig. Håret är, efter att ha varit ca 2-3 cm långt, nu bara några millimeter. Gissa om detta ändrat hans utseende så att folk "hamnar i chock"? (På svenska heter det bli/vara chockad, på engelska I am in shock.)

Så blir det allt oftare. Såväl innehåll som form pekar på något mycket allvarligt i vår tids kultur: Bottenpunkten är nådd och överskriden med råge. Tja, det var ingen vidare bild, men det är svårt att beskriva sånt här i ord. Eller något annat heller, för den delen.