 |
| En smula Muminhuset: Fridtjof-Nasen-Haus, Göttingen |
Ja, så är inte fallet med radioprogrammet Språket. Här ska lyssnaren dras ner till småbarnsnivå (vill tillägga att jag inget har emot riktiga småbarn!).
Efter en fnittrig och töntig inledning kommer programledaren och experten, en professor i nordiska språk, in på första frågan från lyssnarna. I samtal kring denna tar professorn upp ett känt ordspråk/talesätt: Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. "Det kanske du hört", säger professorn. Nej, det har inte programledaren, som ofta verkar ovanligt okunnig
Som lyssnare undrar man varför. Förmodligen går programidén ut på att man ska identifiera sig med programledaren. Lyssnaren kan ju vara renons på ALLT och får inte skrämmas bort!
Denna tendens går genom hela vårt förbenade samhälle. Man tror inte att det är möjligt, men på detta vis byggs skolor, universitet, medier: Utgå från att varenda människa är en tabula rasa!
Vet inte läsaren av dessa rader vad tabula rasa är så går det att slå upp. Det är ett knep jag begagnar mig av själv. Med framgång. Alldeles nyss ville jag påminnas om hur Mumins hus ser ut då det kom en bild skickad från en närstående som var i Göttingen. ”Är det inte likt Mumins hus?" sa han. Och då slog jag upp det. Visst finns där likheter.
PS Jag ber om ursäkt till alla som inte vet vem Mumin är, men det går också att slå upp.
