Undertecknad räcker från och med i går upp minst en hand. Det enda man kan hänge sig åt är slöglo, slöläsa och slöhöra. För att behålla Det Mentala intakt.
Nå. Man kan förstås också mycket aktivt söka speciella filmer, böcker, tidningar och radioprogram där man vet att avsändarna lagt krut (läs: pengar) på språket.
Undertecknad har ytterst sällan slöglott även på den enklaste underhållning, låt oss säga den som innehåller pangpang, spänning och att överlista skurkar.
Tyvärr går det inte länge. De pengar man lägger på översättningar ger ett urdåligt resultat. Det är i rent försvarssyfte jag måste slöglo. Det senaste exemplet var en serie där slappa översättningar (från engelska, givetvis) tävlade med varann: ”han gjorde ett samtal”. På engelska: he made a phone call. ”De tog deras barn till läkaren”. På engelska: they took their child… Och man undrar vems barn? På svenska heter det ”sitt” - om de nu inte tog nån annans barn till läkare, vilket inte var fallet här. En till: ”Hon stoppade honom från att gå/.../”. Engelska: She stopped him from going/.../ Well, det heter på svenska ”hon hindrade honom att gå”.
Det går inte att titta aktivt, d v s att också läsa textremsan. Man blir vansinnig då. Det här utsätts alla för. Särskilt de som har svårt med språket: en del av det uppväxande släktet, de som inte har svenska som modersmål, dyslektiker m fl. De har ingen hjälp att hämta längre hos gammelmedier. Och de nya är knappast bättre.
Det börjar kännas mer lockande att hänga sig än att hänge sig (se förresten denna drapas andra mening).
