Hon bär/bar ofta knytblus. Plagget behöver ingen beskrivning, av namnet går det att lista ut hur en sådan blus kan se ut även om man aldrig sett någon.
Sprungen ur 1800-talets senare del, med en popularitet som därefter gått upp och ned, slog den även till ca hundra år senare. Då bars den av personer som inte direkt bekände sig till någon slags vänsterståndpunkt. Man kan nog kalla knytblusen en karriärs- och/eller klassmarkör.
Sara Danius, aningens för ung för att ha fått nog av plagget under 1980-talet, återtog (det svenska ordet för ”reclaim”) det och denna blus kom att bli en symbol i den kris, eller strid, som uppstod i Svenska Akademien i våras. På en given dag uppträdde många som sympatiserade med henne, klädda i just knytblus, och den blev till ett sådant ”ställningstagande” som då och då dyker upp i vår ombytliga tillvaro.
Själv ytterst ljummen inför den sortens manifestationer fick jag ändå skäl att lystra i det nämnda Sommarprogrammet. Hon sa nämligen inte "knytblus". Som lyssnare flämtade man till: En akademiledamot tillika författare! Hon sa "knutblus" (som t o m Words stavningsprogram stryker under med rött).
Fortsättning följer.
