Jovisst, men hur tror då läsaren att den som skriver känner sig? Man mal och man mal och man mal. Men se så intressant det kan bli på direkten! Många säger ”maler” och det måste man misstänka drar lite åt hyperkorrektion, d v s det folk säger när de tror att en enklare form är fel. Det finns de som "breder" smör på mackan medan en annan bara "brer" på.
Nå, som den enkla organism man är väljer man enbart ”mal”. Fast för att försäkra mig går jag till källorne (gammal pluralform) och gloder (nu skämtas det bara, menar "glor"). Där ges två varianter för presensformen: "mal" eller "maler" (och följaktligen även "bre" och "breder").
Verbet mala är släkt med mal, mjöl och mull, står att läsa i SAOB. Javisst, det köper man för att prata såväl engelska som ekonomispråk! Men så finns följande tillägg: "Jfr blini".
Det här blir ju galet och crazy, fast för all del, blinier görs på mjöl, närmare bestämt bovetemjöl. Ordet blini är ”rotbesläktadt med mala”, skriver SAOL, och man undrar hur. Jo, det kommer av fornslaviska "blinŭ" och äldre "mlinŭ", som betyder kaka och bakverk. Vips ser man att vi nu närmar oss mjölet och så där går språkhistoria till när den är som kuligast.
Vad det var jag först tänkte mala om? Det kommer. Som amen i kyrkan. Amen är ett hebreiskt adjektiv med innebörden ”sann” – olikt vårt nutida ”amen va snackar'u om ijängkligen?”
