Men nu gällde det ordet karaktär. Här erbjuder Wikipedia intressant läsning: ”Karaktär betecknar en persons, plats eller situations kännetecken, egenskaper eller läggning, sådant som 'karakteriserar' personen, platsen, föremålet eller situationen”.
Ursprunget förklaras också: ”Ordets etymologi härleds till grekiska χαϱακτήϱ, ’det som är inristat’, ett ord som sedermera lånades in i latinet”. Sen knallade det vidare ut i andra språk.
Bland andra intressanta underrubriker till "karaktär" finns ”anglicism”. Där står: ”På grund likheten med engelskans ’character’, har ordet under 2000-talet oegentligt börjat användas i svenskan som en synonym till ’rollfigur, litterär figur (till exempel romanfigur), seriefigur’ eller ’spelfigur’. De betydelserna kan ordet ’character’ ha i engelska språket, men en sådan användning betraktas av Språkrådet i Sverige och TT-språket som en icke önskvärd anglicism”.
Det gläder mig att W ligger lite efter i den här frågan. I SAOL från 2006 betydde karaktär ”skaplynne, läggning (själs-), prägel, art, slag".
I 2015 års upplaga fegar man till det med två betydelser, där nr 1 är jämförbar med 2006, och nr 2 har följande mystiska lydelse; ”pregnant rollfigur i film, pjäs e d. De flesta sammansättningar med 'karaktärs'- hör till karaktär 1”.
Så går det till att smyga in engelska i svenskan. Jag hör/ser i medierna (samt annorstädes) nästan uteslutande ”karaktär” när man menar ”roll” eller ”roll/romanfigur”.
Tv: Kasper, en rollfigur med karaktär
