Skaparen blir trampad på tårna samt smälld på fingrarna

Man kan naturligtvis också välja att se det man inte fattar (i mediers språk, t ex) som något intressant. Och det var väl inte så tidigare heller att man visste vad vartenda ord/uttryck som användes i dåtidens tidningar och etermedier betydde. Men det räckte med att slå upp i svenska ordböcker. Nu blir det till att gå via engelska för att bli upplyst.

I de flesta fall räcker ens egna kunskaper i det främmande språket för att inse vad som menas med det skrivna eller sagda. Men man har ändå rätt att bli förbannad: vad blir det för språk av den här blandskiten som folk numera använder att kommunicera med? 

Från de ymnigt förekommande, mänskliga, omskulpteringsoperationerna har vi fått uttryck som ”göra naglarna, göra brösten, göra näsan” (ska vi gissa på att engelska ligger bakom?) Någon kan ostraffat säga ”har han gjort näsan” utan att för den skull bli ifrågasatt. 

Men det är ju ändå så att ingen av oss från början gjort vare sig näsa, naglar eller hjärna. De sitter där som en mer eller mindre lyckad genkombination. En del skulle t o m påstå att Skaparen, den med stort S, gjort såväl naglar som resten.

En hel radda med extremt ogjorda naglar

Jag hör till min stora fasa att folk
i såväl min omgivning som samma höga ålder, ogenerat talar om att ”göra naglarna”. En nätsökning ger dock vid handen att några av alla dess som berättar om sin vardag för hela världen) ska gå och ”få manikyr”.

Det är visserligen taget från franska men låter som ett riktigt ord jämfört med det slappa "göra naglarna". Huvudordet i sammansättningen kommer från latinska ordet för hand, manus, vilket sen även förklarar att pedikyren har med foten att göra. 

Man får inte tusentals träffar (ännu) men det är redan några som ”gör tånaglarna”. Inte ens dem fick Skaparen stå bakom.