fredag 15 februari 2019

Vem ska man tro på tro på tro på när, tro på när allt är såhär

Från gårdagens ”blablabla” är det lätt att associera till ”yada yada”. Det har man förstås inte kunnat göra så länge, uttrycket har kommit med i det stora lass av amerikansk underhållningskultur som vräkts över oss i flera decennier nu. 

För inte länge sen hörde jag en svensk s k kulturpersonlighet utbrista ”…och yada yada” i ett radioprogram. I stället för ”blablabla” eller "och så vidare", m a o. 

Hur är det då med ”yada yadas” bakgrund? Det låter ju inte så himla amerikanskt. 

Wiktionary säger att det möjligen kan komma från jiddisch eller ha med verbet ”yatter” att göra. Det stora amerikanska onlinelexikonet Merriam-Webster (grundat i den verkliga världen 1828) ger ordet betydelser som är, ungefär, de svenska motsvarigheterna ”pladdra, tjattra, snacka, babbla”. Onomatopetiska (ljudhärmande) läten alltså.

Där Wiktionary anser att ”yada yada” förekommit i lite olika men likalydande former sedan 1940-talet, säger Merriam-Webster att uttryckets första belägg är från1967. Wiktionary kastar även fram en annan teori. Vissa etymologer förkastar anknytningen till jiddisch, och anser att norska kan ligga bakom: jada, jada. 

Är man nu inte helt fel ute skulle svenska ”jadå” avses och därmed ha med det USA-använda ”yada yada” att göra. 

Det är väl inte alltid så att nätsökningar visar en på den rätta vägen. Nädå.