Det är visserligen måndag, men det går väl ändå att klämma i med en predikan. Sådana brukar ofta handla om att man bör göra vad som gott är, ej ont. Det är alltså dags att minna om hur den finska språkvården (tänker förstås på den som har hand om svenskan i Finland) fungerar jämfört med den i Sverige. Här kommer nu ett exempel från en svensk tidning till vilken man kan skicka in språkfrågor som sedan besvaras av folk från Språkrådet. En läsare undrade över om det heter "vare sig" eller "inte vare sig" och "varken" eller "inte varken"? En klassiker, m a o.
Språkrådets representant gav i svaret fyra varianter för att belysa frågeställarens undran:
1. Jag kom nyss på att jag vare sig ätit eller druckit.
2. Jag kom nyss på att jag inte vare sig ätit eller druckit.
3. Jag kom nyss på att jag varken ätit eller druckit.
4. Jag kom nyss på att jag inte varken ätit eller druckit.
Sen kommer slutklämmen som jag härmed ber menigheten att begrunda: ”Vi på Språkrådet betraktar alla fyra varianterna som rimliga, men enligt den traditionella normen skulle alternativ 1 och 4 vara inkorrekta.”
Själv tuggar jag om och om igen på formuleringarna ”Vi /…/ betraktar alla fyra varianterna som rimliga” och ”enligt den traditionella normen /…/”
Så ska väl ändå inte ett språkråd säga? Är 1 och 4 enligt den ”traditionella normen” inkorrekta så kan de väl vara det, då? Och ändå skulle jag antagligen själv falla i fällan, i alla fall beträffande exempel 1. Ooooo, vad jag skulle vilja ha ett språkråd som sa till mig att inte glömma inte-t!
