De första skrifterna var bildskrifter. Emojier från förr, om man så vill. Sen utvecklades ett intrikat skriftspråk ur dessa. En del språk har kvar bilden i "bokstaven" (om jag fattat rätt) som kineserna, bl a. Men även de har förenklat sina skrivtecken och haft sig. Vore man kines skulle man antagligen sitta och vara arg över dagens slappa skrivsätt.
Nå.
Människan gick från bild till text, kan vi säga, grovt sett. Sedan länge har det gått bra att införa språkliga bilder av alla de slag. ”Det regnar småspik” är ett exempel bland tusentals. Det är dessutom ofta sådana uttryck använder andra "bilder" på andra språk, som ”it’s raining cats and dogs” och ”es regnet in Strömen”. De här uttrycken hör som bekant till undertecknads käpphästar (som f ö lär heta hobby-horses på engelska) och de ska värnas och skyddas i varje språk som världen ännu äger!
Nå igen, och åter till skriften. Lagom till att, kan man få för sig, all jordens folk börjat kunna uttrycka sig differentierat, mångtydigt och tydligt och pladdrigt, för all del, är det åter dags för bilderna att träda in på scenen.
Nu kan man peta dit en glad gubbe istället för att säga ”jag är glad”. Man kan använda en bild av en sol för att berätta att solen skiner, ett ölglas antyder att man dricker bers. Är inte det här egentligen att gå över ån efter vatten? (Som man säkert också kan skriva med emojier.)
