Då är det bäst att byta fokus, som dom säger nuförtiden. Åkej, jag blickar inåt och funderar över varför sammanställningar av ord – och enstaka sådana – väcker så starka känslor i den person som nu för pennan. Orsaken är enkel: varje människas värld kan visserligen bestå av familj, vänner, lägenhet, lantgård etc, men i hög grad består den av hennes språk. Bråka med mitt språket och du bråkar med mig! Jag rodnar nu för att det skrevs en självklarhet här, men är man seriös forskare så går man till botten även med banaliteter.
Som bekant förekommer diverse ordböcker som guruer (och där fick man slå upp pluralen!) i Sbråkbloggen. Ändå vore det mig fjärran att lita på auktoriteter såsom Svenska Akademien
m fl, mfl. Experter är också människor med fel och brister.
”Det här ordet står inte i någon ordbok”, kan jag t ex skriva. Låt oss göra klart en gång för alla: det måste det inte heller.
Råkade alltså på ett ord av en karaktär som (på denna plats) brukar avfärdas, men så skedde inte denna gång. Man måste väga viktiga ting på guldvåg, så fram med den!
”Det här ordet står inte i någon ordbok”, kan jag t ex skriva. Låt oss göra klart en gång för alla: det måste det inte heller.
Råkade alltså på ett ord av en karaktär som (på denna plats) brukar avfärdas, men så skedde inte denna gång. Man måste väga viktiga ting på guldvåg, så fram med den!
Ordet befanns icke för lätt.
Har bara funnit två upphovspersoner, det är alltså inte rikligt representerat. Ordet är ”strutsa” och används i betydelsen (att som strutsen) sticka huvudet i sanden.
En gång har det hamnat på nätet (men det finns säkert fler ”strutsa” på papper) och användes av en person som ville förneka sin sjukdom. Andra gången (i en brittisk tv-serie) struntade översättaren påpassligt i det långa ”bury one’s head in the sand" och skrev helt sonika ”strutsa”.
Det är en briljant idé att använda det strutsen gör och förvandla till verb: så enkelt och elegant! Nu är bara frågan: Stoppar strutsen verkligen huvudet i sanden?
Har bara funnit två upphovspersoner, det är alltså inte rikligt representerat. Ordet är ”strutsa” och används i betydelsen (att som strutsen) sticka huvudet i sanden.
En gång har det hamnat på nätet (men det finns säkert fler ”strutsa” på papper) och användes av en person som ville förneka sin sjukdom. Andra gången (i en brittisk tv-serie) struntade översättaren påpassligt i det långa ”bury one’s head in the sand" och skrev helt sonika ”strutsa”.
Det är en briljant idé att använda det strutsen gör och förvandla till verb: så enkelt och elegant! Nu är bara frågan: Stoppar strutsen verkligen huvudet i sanden?
