Den är väl ingen uråldrig sammansättning på engelska heller, denna "comfort zone", men att använda den på svenska låter mer än larvigt. Folk kan inte bestämma sig för om de ska använda ”komfortzon” eller ”bekvämlighetszon”. För sbråkmakaren låter bägge som en avdelning, lounge, om man så vill, på en järnvägsstation. Eller var/vad som helst som man betalar extra för så att man slipper beblanda sig med pöbeln.
Men nu tycks dessa zoner vara något annat. Man skulle kanske kunna kalla dem enkla saker som ”vana” eller ”rutin”. Eller något med ”vardag”, kanske? ”Vardagsliv”?
En radioreporter använde ordet om vad som borde heta något annat. Det hela handlade om en politiker som varit lite väl kroppslig gentemot kvinnor. Det beskrevs som att denne ”tog sig innanför kvinnors bekvämlighetszon”.
Men då handlar det väl mer om personlig integritet? Politikern kände inte var gränsen gick, beteendet var för intimt. Bekvämlighetszon?
Ska man markera var gränser går för hur folk beter sig mot varann är det viktigt med rätt ord. För några år sedan talades om en ”kroppsbubbla”. Inte vet jag vilket språk begreppet kom från ursprungligen, men verkar vara en bra beskrivning och mått på hur nära folk får komma andra. Kroppsbubblan var (är det 20 år sen man hörde detta?) olika stor för olika nationaliteter. Nordbor hade en vidare bubbla som däremot krympte för sydligare människor. Den måste ju också rimligen variera mellan individer.
Låt alla registrera sin storlek på kroppsbubbla, så kan vi rulla runt i våra bubblor och komfortzoner.
