Ur radion säger en man lite käckt: ”Jag tog det som en klackspark”.
Och jag sätter mig käpprätt upp i fåtöljen. I själva verket sätter jag mig så ofta käpprätt upp att jag skulle kunna jobba extra som ett väldigt långt staket.
Han menade antagligen att han tog det ”med” en klackspark. Att ta det ”som” en klackspark låter rätt så smärtsamt. Det menade han inte, det hördes. Eller så ville han säga att han ”tog det som en man”, som många ännu säger trots att det dräller av folk som också kan ta mycket som en kvinna!
När vi nu är inne på vilken beredskap man har för problem så måste även en skrivbordsstol dras fram. För om en sådan stod i reklamen (jag hade kollat på en höj- och sänkbar skrivbordsstol) att den var ”byggd för att klara år av upp- och nedgångar”.
Förstå att sbråkmakarens liv är knepigt: Är formuleringen avsedd att vara komisk? Det får vi aldrig veta. För kanske menar försäljaren bara att den kan höjas och sänkas om och om igen, år ut och år in. Och formuleringen blir dubbeltydig och kul.
Håhåjaja, ofta uppvisar den här världen ”en sanning med två ansikten” (som en politiker sa om vad det nu var).
Man är inte alltid korpulent att bedöma hur (och där citerades farsgubben).
